Bilderna nedan är skärmdumpar från https://web.archive.org/. Viss css & grafiska element har försvunnit.

Det var inte det första jag gjorde, men det var det mest avancerade jag hade gjort dittills.

För några år sedan, när jag pluggade till att bli webbutvecklare fick vi uppgift att göra om SL.se. Vi skulle fundera kring var sidans fokus skulle ligga, och vi skulle komma med ett förslag på en ny design.

Min lösning var inget som jag idag skulle vilja hänga upp i granen, men det fick mig att hitta Trafiklab: en portal med API:er för SL och andra trafikrelaterade organisationer.

Jag kommer att återkomma till Trafiklab i ett annat inlägg, så tills vidare lämnar vi dem därhän.

Ett tag senare fick vi i uppgift att göra en slutuppgift i vår Javascript-kurs, och då passade jag på att göra en sida som hanterade just Trafiklabs API:er och specifikt då deras reseplanerare.

Våra lektioner var till mångt och mycket bedrövliga. Under några veckor lärde vi oss att använda loopar och något enkelt sten-sax-påse-spel som var kopierat från nätet. Att prata klassbaserad Javascript var inte att tala om.

På den tiden var jQuery fortfarande det självklara verkyget för DOM-manipulering, och det lades inte mycket krut på det:

$('#id).show();
$('#id).hide();
Och sen kan man göra massa andra saker, det är skitbra. Lunch på det?

Jag insåg att det låg på mig själv om jag skulle vilja lära mig det här.

Jag satt många långa nätter och jobbade på slutuppgiften och den blev rätt bra. Jag kommer inte ihåg exakt vad "edgen" var på den, jag ska leta bland mina gamla projekt någon dag, men i stora drag handlade den om att man skulle kunna planera sin resa på ett snabbt och enkelt sätt. Jag passade på att testa SL:s API och hantera dess data.

Att se igenom koden idag skulle väl ge mig kalla kårar, men det gav ändå något i slutändan: Det fick mig att inse att man faktiskt kan genomföra saker, även om det är krångligt så är det ju helvetiskt roligt.

Det fick mig att våga genomföra en idé jag fnulat på sedan några år tillbaka.

Jag hade inte fnulat på det aktivt i några år, men då och då kom tanken tillbaka till mig:

Alla som är som jag, fulla med myror i brallan och i behov av att komma fram till nästa anhalt i livet, kan väl inte stå stilla på tunnelbanan och väl på plats fundera över åt vilket håll man ska gå på perrongen? Det vill man väl ha koll på redan innan man går av? Eller, ännu bättre, redan innan man går på, så att man redan på avgångsplattformen kan ställa sig "i rätt ände", så att säga, så att man lätt och snabbt hittar till rätt uppgång.

Hmm. Rätt uppgång...?

Med ett hem(skt)snickrat ramverk byggde jag RättUppgång.se på vilken man kunde hitta vilken perrongriktning som ledde till vilken uppgång, och vad som låg i dess närhet. Man kunde söka upp en adress (eller utgå från sin position) och därigenom få en exakt t-banefärd och gångfärd till platsen.

Jag åkte runt till alla 100 (!) tunnelbanestationer och skrev anteckningar, jag tog bilder och samlade in information. Inte bara var alla dessa uppgångar låg och vad de hette, utan även huruvida de erbjöd trappa, rulltrappa och/eller hiss och deras gatuadresser, mm.

Mycket av informationen kunde jag få tag på genom nätet, men viss information som exempelvis uppgångarnas öppettider kunde jag inte få tag på från varken SL eller deras leverantörer. Det kändes ytterst märkligt, så det var nära att jag erbjöd mina tjänster att regelbundet åka runt och se över detta så att de kunde hålla koll på alla sina uppgångar... Såklart så sitter de på informationen, men att det skulle vara omöjligt att få tag på en PDF kändes nästan skrattretande.

Att hantera exempelvis Högdalen är enkelt (endast en uppgång som leder direkt mot centrum, längst fram i tågets riktning om man åker från city), men Fridhemsplan och T-Centralen var hårdare nötter att knäcka.

För dem var jag tvungen att göra avancerade matriser och jag ritade upp planlösningar och diagram, enbart för att kunna bevara något sunt förnuft i hur jag skulle presentera alla deras olika gångar och riktningar och uppgångar.

Dessutom lade jag in massa information för saker som låg i närheten av varje uppgång. Var ligger närmaste bankomat? Närmaste Pressbyrån? Närmaste Systembolaget?

Premissen var att en besökare skulle ut och resa och eventuellt skulle behöva köpa med sig en påse snacks och något att dricka. Genom sidan skulle hen då enkelt hitta var dessa affärer låg så att de kunde planera sin resväg på ett snabbt och smidigt sätt.

Jag valde att lägga ned sidan i samband med att Nobina köpte den data jag hade samlat upp. Nobina är de som driver Res i Sthlm, den som (då?) var den ledande mobilappen för kollektivtrafiksplanering i Stockholm. De ville ha informationen i sin app och implementerade strax därefter även all min data.

Min sida hade legat uppe i ungefär ett år, och jag hade fått in MASSA härlig feedback och trevliga kommentarer, men det tog inte många minuter från det att jag och Nobina hade kommit överens innan jag lade locket på och lade ner sidan. Det kändes som ett ok lyftes från mina axlar.

Så här i efterhand så vet jag att sidan aldrig riktigt blev så bra som den hade kunnat bli. Jag var alldeles för osäker, rent tekniskt sett, på vad man kunde åstadkomma, och jag hade dessutom aldrig möjlighet att utveckla den, rent datamässigt, på det sättet jag ville.

Att regelbundet åka runt till alla 100 stationer för att hålla all data relevant och fräsch kändes som en omöjlighet, och bättre saker kan man göra med sin tid.

När sidan väl var klar, långt innan Nobina ville ha datan i deras app, var det flera av mina bekanta som tyckte att jag borde göra en app av sidan istället. Visst, sa jag, det gör jag gärna, men jag vet inte hur.

Men just de tankarna och den bristen på kunskap tog jag sedan med mig när jag skulle ta mig an mitt nästa "SL-projekt" - Stopp i trafiken. Men den historien tar vi i ett annat inlägg.